Lovande inför sommarens skörd

Nu börjar persikans blommor att komma, trädet är översållat med knoppar och jag ser med spänning fram både emot blommorna och förhoppningsvis persikorna. Trädet beskars ganska kraftigt förra vårvintern eftersom det blivit skadat, så förra året blev ett återhämtningsår för trädet.

Annars sitter jag här i solen och planerar trädgården lite. Den är ju inte så stor, men det vore kul att odla lite i alla fall. Mindre gräsmatta och mer odlingsmöjligheter kan kanske vara något. Det är kul i alla fall att både planera, sen genomföra och till sist äta resultatet.

Sen gillar jag ju att ha lite blomsterfägring också, men det får väl plats det med. Pelargoner har det blivit lite fler i veckan efter två härliga shoppingturer, först med Carro till Sunes Pelargoner och sen med Chrisine till Blomsterlandet. Det är härligt med blomster, vår och fina vänner.

Våren äntligen här!

Nu äntligen värmer vårsolen här utanför. Det gäller att passa på att sitta ute och lapa sol, det har jag väntat på. Eftersom jag har en tendens att tycka att sommaren är för varm så är vårsolen den allra bästa. Fåglarna kvittrar här och blommorna blommar i rabatten. Tyvärr är jag inte ensam om att njuta av mina fina krokusar, grannbarnen vill gärna njuta av dem också...uppslitna och utkastade på gatan. I dag var de inne på min lilla gård, nästan framme vid dörren så då fick jag i alla fall chans att prata med dem och förklara att jag gillar mina blommor och vill ha dem kvar. De hade visst inga egna blommor i trädgården. De har antagligen inga förklarande föräldrar heller...

Som tur var stal de inte av de små söta snöklockorna som jag i veckan fick av Britta innan hon flyttade från Gölma. De är lika snödroppar men större och formade som klockor. De har växt på Gölma i många år, hoppas de kommer att trivas här med.

Vandring bland torpgrunder

I dag tog vi oss en liten promenad där det förr har funnits en samling hus som kallades Kråkstan. Nu är det gamla grunder, stenmurar, frukträd och bärbuskar kvar. Historien sätter sina spår och det är kul att gå och fundera på hur livet levdes där förr. Utanför där förr socknens fattigstuga låg fanns den sedvanliga soptippen kvar, en gammal kockumspotta fick komma med mig hem för att tjänstgöra som blomkruka och påminna om svunna tider.

Nu längtar jag till våren då det blir lite varmare ute och flera torpvandringar. Gärna med en kopp kaffe med för en fika på en solig sten någonstans.