måndag 31 december 2018
Äntligen skafferidörr
fredag 28 december 2018
Lilla toan
Det här stod jag inte ut med ens när jag kom dit för att pyssla innan vi flyttade in, det var bara att måla omgående! Jag valde bruten vit linoljefärg (kittvit) som jag målade över de där ränderna. Det tog några strykningar innan det täckte. Men något jag inte tänkt på är att vit linoljefärg mörknar om det inte får solljus på sig, så numera är toan vaniljgul. Men det funkar ju bra det också.
Hallen uppe
Badrummet är i ordninggjort 2004, vet inte om det var då det byggdes badrum där för första gången, men furudörren kan tyda på det. Badrumsdörren var ritad på med rött tusch, så den har jag nu målat, samt golvlisterna i hallen och de andra dörrarna. Golvet var ett fult, slitet, billigt laminatgolv så det slängde jag ut efter att jag målat taket. Under fanns ett trägolv, säkert från början tänkt som undergolv till linoleummatta eller så men ser så fint ut att det får vara framme.
Ett par bilder före, med mörkt tak, furubadrumsdörren skymtar till vänster och det blanka laminatgolvet.
Och nu efter, ljusa dörrar, ljust tak och det gamla trägolvet.
Sovrummen
Mitt sovrum innan golvet slipades och de mörka furulisterna togs ner, under fanns den gamla vitmålade listen kvar. Elkablarna spikades upp lite rakare och såsmåningom ska även plattorna i taket ner.
I Olivias rum finns som en sovalkov, den var målad med svart sprayfärg och inte riktigt färdig i finishen. Hennes dörrar i rummet var täckta med masonite, dörrfodren och golvlisterna var släta. På murstocken hittade vi tidningar de tapetserat med 1950. Så troligtvis fick sig Gröndal en ordentlig modernisering 1950. Vilken tur att de inte rev ut de vackra spegeldörrarna utan bara klädde dem med masonite. Så har också många delar i huset klarat sig från moderniseringens mode, de gamla vackra fönsterfodren är kvar i hela huset och vardagsrummet är intakt med de gamla golvlisterna och kakelugn. Spegeldörrarna är nu slipade och målade, samt fått ett handtag som liknar orginalet (finns två orginal kvar, de ska få sitta på nedervåningen).
torsdag 27 december 2018
Gröndal - Vardagsrummet
Men så var det också så otroligt mycket hål i väggarna. När jag spacklat i alla hålen (med linoljespackel som man tar ganska lite av så det blir inte så stora pläser som med traditionellt spackel) så såg det ut som om någon skjutit med hagelbössa inne, det var hål både högt och lågt!
Hallen och trapphuset
En bit upp i trappen övergick färgen till klargul, inte mitt i trappen, inte i hörnet utan bara så där hipp som happ en bit upp. Hela den lilla hallen uppe var väldigt gul. Men i alla fall ljusare än det blå ☺
Trappräcket uppe var ihopspikat av färdigsågade profiler till utebruk, för staket eller verandor, de har dessutom slagit sig så några är vridna. Detta räcke är ett senare projekt, snart... Men i trappen fanns heller ingen ledstång, det behövde fixas.
Men det är så skönt nu när hallen är ljus och fin. Trappräcket gjorde jag av rundstav i furu, 43 mm från brädgården och ändknopparna besällde jag från Gysinge. Färgen är Pärlgrå precis som dörrfodrena. Kvar att göra i hallen är att byta ut de släta moderna golvlisterna till några i äldre stil, samt skurklossar, givetvis också målade med pärlgrå. Tavlorna i trapphuset är kartor på Gröndal, den ena från 1816 och den andra från 1843.
Gröndal - Barnmorskebostället
Efter att ha tittat på lite renoveringsobjekt där det krävdes omfattande renoveringar, b la hade 3 av husen äkta hussvamp och det är ju inte bara lite renovering som krävs då så började jag ge upp hoppet. Men så satt jag och kollegan på jobbet och tittade på husannonser i tidningen och jag lite uppgivet sade att alla hus är så dyra eller så mycket fel på. Titta på det där huset då, vad är det för fel på det? Det var Gröndal. Vi tittade lite närmare på hemnet och konstaterade att visst, det låg nära en väg, men något måste jag ju ge avkall på om jag ska ha råd. Så var det rent av helt förskräckliga färger inne i huset och hela huset behövde målas. Men, sådan ytrenovering är det ju som jag är bra på. Huset i övrigt verkade friskt och rejält.
Så det blev en tur på visningen, som var redan dagen efter. Det var säkert många hundra som tittade, det låg ute för ett väldigt lågt pris och jag insåg att det kommer det inte att stanna på. Och mycket riktigt, det drog i gång med en väldig budgivning och när min maxbudget (vad jag bestämt för mig själv att det var värt) kom så stannade jag och såg hur buden fortsatte upp flera hundra tusen till. Ja, ha, suck tänkte jag. Inte den här gången heller. Men så efter ett par dagar ringer mäklaren och meddelar att den högste budgivaren hoppat av och den näst högste ville inte betala sitt bud, så då undrade hon om jag var intresserad! Nu blev det en ny budgivning mellan mig och 2:an som stannade en bit under min tänkta maxbudget. Det blev några nervösa timmar innan mäklaren ringde och sade att jag fick det!
Nu ska jag ägna julledigheten att beskriva här vad jag gjort i huset, så den som vill och framför allt jag själv om några år, kan följa hur huset växer fram till en trevlig, harmonisk bostad.
Här kommer några bilder från visningen/mäklarannonsen:
God fortsättning!
Nu var det vinter igen, innan jul hade vi riktig julesnö och huset låg inbäddat i fluffig, vit snö. Lite olika julbelysningar är viktiga i vintermörkret, ljusen kring verandan har hängt med i många år, men jag tröttnar aldrig på den. de små sockertoppsgranarna i krukor fick varsin batteridriven ljusslinga och det lilla fd. miniväxthuset har sin egen ljusslinga.
Inne pyntar jag lite grann, i år har vi julgran igen efter att förra året varit utan. Tjejerna är så stora nu att de tycker det är onödigt, men i år konstaterade jag att jag själv tycker det är mysigt och vill ha mysljuset av granen. Jag har sedan ett antal år tillbaka en konstgjord gran. Innan när vi hade möjlighet att gå ut i skogen själva tillsammans med min vän Britta på hennes snälla hyresvärdars mark och välja vår egen gran så hade vi alltid en riktig gran. Då kunde vi ta en gran som växte i en bergsspricka, nära något annat träd eller en gran som av någon anledning aldrig kunde bli en stor gran. Men sen när vi inte har den möjligheten så känns det inte lika rätt med en riktig gran, att köpa en besprutad, odlad gran känns inte lika lockande och eftersom jag köpte den här konstgranen på slutrean något år så känner jag att det är mer miljövänligt att använda den när jag ändå har den.