Vaktlar!

Efter några månader som histaminintolerant konstaterade jag till min fasa att även ägg gjorde mig dålig, tydligen är äggvitan histaminrik. Suck, ägg som är så gott, praktiskt och ingår i massor av maträtter, bakverk mm. Och jag som skulle skaffa höns när jag orkat ta i tu med mitt uthus och blivande hönshus...

Så när jag läste på SIGHI listan, min nya vän i att försöka förstå vad jag kan äta och inte så stor det Quailegg = 0 (chicken egg = 2 och rödmarkerat, listan går till 3) hmm, Quail, jag som är så dålig på engelska men som tur var finns ju google. Quail är vaktel, små hönsfåglar som lägger väldigt vackra små ägg. Oj, kan man ha vaktlar och de äggen är ingen histamin i! Sagt och gjort, jag snickrade en vaktelbur och gav mig ut på Blocket. Jag hittade en trevlig tjej i Odensbacken, Sara Andersson, som sålde vaktelkycklingar. Jag ville köpa små, nykläckta, så jag minimerade risken att få in smittor. Sara var dessutom extremt noggrann med att inte få in smittor själv så det kändes tryggt.

Så i mitten av juli hämtade jag 15 st små pluttisar:

Vaktlar är helt faschinerande små varelser, de blir vuxna på 6 veckor! Så dessa små dunbollar växte fort och började värpa när de var 6-7 veckor gamla. Helt otroligt! Som brukligt är så blev hälften av dem tuppar och tuppar går inte att ha ihop, de slåss. Så en blev kvar och en sålde jag, de andra fick jag vackert ta mig i kragen och slakta. Det kan tyckas makabert, men hellre det än att de skadar varandra så de dör. Dessutom är vaktelkött jättegott, en slaktad jumbovaktel är en lagom protion. 

Och jag tålde äggen! Jag kan äta hur många vaktelägg som helst utan att bli dålig! Helt otroligt, och jätte, jätteskönt att ha den möjligheten. Äggen väger ca 15 gr/ st från mina japanska jumbo vaktlar så går det ca. 4 vaktelägg på 1 hönsägg. Det finns kinesiska vaktlar som är jättesmå, ofta hållna som burfåglar och så finns det japanska vaktlar. De japanska vaktlarna delas in i 3 storleksgrupper, japansk vaktel ca. 150-200 gr, Jumbo vaktel, ca 200-350-400 gr, fläskvaktel från 350-400 gr och uppåt, fast det står olika på olika ställen så gränserna är på ett ungefär. 

Vaktlar har dock en nackdel och det är att de inte blir så långlivade, runt 2 år blir de. Så jag insåg att jag behöver få fler vaktlar så jag klarar mig, så jag införskaffade helt enkelt en äggkläckningsmaskin. Nu har jag kläckt fram både hönskycklingar och egna vaktelkycklingar men det får bli inlägg senare.

Här är de vuxna vaklarna, så duktiga, 1 ägg/ dag varje dag för varje vaktelhöna! 

Histaminintolerans

På det årliga julbordet 2018 så blev jag väldigt sjuk, yr, hjärtklappning, påverkan på andningen, diarré och kräktes. Jag blir alltid sjuk på julbord så det var ingen nyhet, men jag började i alla fall läsa lite mer ingående vad det tusan kunde bero på. Efter lite sökande på det allvetande internet så fann jag information om histaminintolerans, HIT. Det ger liknande symptom som jag hade och dessutom ofta problem med rinnsnuva, nästäppa mm som jag lidigt av i hela mitt liv. Många med HIT har ofta även hudrodnader/flush men det har inte jag.

Så när julskinkan var slut så testade jag att äta histaminfritt, samt ta allergitabletter (antihistamin) dagligen. Wow!! Jag kunde andas genom näsan! Det var en otrolig upplevelse, det har jag annars bara kunnat uppleva när jag behöver ta nässpray, men nässpray kan man ju inte ta dagligen då blir ju näsan förstörd. Min mage blev också helt annorlunda, inga diarrer, inga kramper, ingen förstoppning däremellan, ingen uppblåsthet och fisarna minimerades. Även min astma som jag inte riktigt förlikat mig med att jag ens har (varför skulle jag få astma som aldrig rökt) försvann.

Dessutom var den extrema trötthet som jag ofta lidit av mycket bättre, även nedstämdhet som jag av och till drabbas av när livet känns helt hopplöst var faktiskt som bortblåst. Även min hemskt vidriga men helt oförklarliga nackvärk visade sig försvinna med kostomläggningen, alltid dagen efter reaktion med diarre fick jag nackvärken, så illa så det bara var att lägga sig. Helt otroligt att det kan bero på kosten.

Efter några månader så tänkte jag att jag faktiskt kanske skulle gå till vårdcentralen och se om de kunde ta några tester, det går att testa hur mycket av ensymet diaminoxidas, DAO, man har. Så inför läkarmötet började jag äta lite mer histamin så inte testet skulle bli missvisande. Men usch det var inte roligt, symptomen kom tillbaka, tröttheten och nedstämdheten likaså. Inte kul alls. Läkaren på VC hade aldrig hört talas om histaminintolerans, men han var vänlig att googla lite och skicka ett DAO prov till Salgrenska på analys. Det visade sig att jag hade 9 i DAO värde, gränsen för att ha histaminintolerans går vid 10 så jag har inte några katastofala siffror, men uppenbarligen tillräckligt för att få reaktioner. Nu vet jag att värdet kan pendla lite samt att histaminintolerans kan även vara när man producerar för mycket histamin i kroppen eller att histaminet inte bryts ner på cellnivå.

Efter VC besöket var det i alla fall en lättnad att komma hem och få dra i gång med låghistaminkost igen samt antihistaminer. Och visst kan det tyckas som ett pyssel att kolla vad som är histaminer i samt att hela tiden tänka på kött och fiskhantering (histamin bildas när det ligger för varmt) men det är helt klart värt det. De gånger nu när min "histaminhink" blir full och rinner över och jag blir dålig så kan jag inte riktigt fatta hur jag orkade leva med det innan.

Nu trodde jag även i 25 års tid att jag var laktosintolerant, men blev ju dålig ändå titt som tätt. Jag tänkte att jag "måste ha fått i mig något med mjölk" men det var ju egentligen väldigt konstigt i så fall eftersom jag kunde äta en glass utan problem. Givetvis är jag också diagnostiserad med IBS och har under flera perioder testat att äta glutenfritt utan att nå någon som helst förändring. Nu förstår jag ju att det är histaminet som spökat hela livet.

Så nu undviker jag tomater, spenat, vin (utom låghistaminvin), surkål, fermenterade produkter, julbord, kött och fisk som legat i rumstemperatur, ägg, salami, lagrade ostar mm mm. För att få koll på detta finns en lista SIGHI som man kan titta på samt en app "All i can eat" som är bra, för histamin finns i mycket. Men som sagt, helt klart värt det! Min livskvalite har förbättrats avsevärt!

Ympning av äpple

I vintras när jag med gjädje åt mina sparade vinteräpplen så funderade jag kring att jag gärna skulle vilja ha lite mer vinterfrukt i teädgården. Varför inte ympa in?

En granne här har ett fantastiskt gott vinteräpple, Signe tillisch, som jag gärna skulle vilja ha själv. Så jag läste på i både böcker, på nätet och tittade på alla möjliga youtubeklipp (bla. Fstv.se, som jag tyckte var enkel och bra). Så i slutet av januari så bad jag grannen om lov att få ta 5-6 kvistar från södersidan på deras Signe Tillisch träd. Dessa grenar lindade jag sen in i först blött torky, så tidningspapper utanpå det. Sen in i jordkällaren. Någongång i mars-april var jagute och vattnade lite på dem.

Så den 19 maj kom min mosters man Roland som har ympat förut så då passade jag på att få lite assistans och goda råd. Vi ympade efter denna modell (från boken Beskärningsboken av Alm, Veltman & Vollbrecht) fast jag ville använda bivax istället eftersom jag hade det hemma.

Bast att linda fast ympen med hittade jag på Lidl, finns säkert i blomsteraffärer också.

Jag valde att göra tre ympar, en gren med en ymp och en gren med två ympar på i fall de inte skulle ta sig. Först sågades en lämplig gren på äppleträdet av, så skars  barken upp, ett rakt, rent snitt.  Lika djupt som ympkvistens snedskärning in till märgen i mitten. Sen pressades ympkvisten ner i skåran och lindades fast riktigt tight med uppblött bast.

Efter det så smetades uppvärmd, smält bivax på allting, så det blev helt tätt. Även toppen på den lilla ympgrenen som nu bara var 3 "ögon" hög, fick sig en liten bivaxtopp.

Så var själva ympningen klar och det är bara att hålla tummarna för att det tar sig. Efter bilden togs så satte jag dit en torr gren som var högre än ympen som fåglarna förhoppningsvis väljer att sitta på istället för den ömtåliga ympkvisten. Sen utanpå det fick den en plastpåse som lite extra skydd. Här är en bild från juni med påsen på, men här har ympen redan börjat växa inne i påsen.

I dag, 16 juli tog jag bort plastpåsen, nu har det regnat en del och ympkvistarna har alla växt ur påsen :-) hoppas att de tar sig och klarar sig i längden!

Grenen med två ympar, det är dags att tejpa dit en större fågelgren.

Grenen med en ymp växer bra den med.

Målning i vårvädret

Vilken vårvärme vi har! Bäst att passa på att utnyttja den på bästa sätt. Jag tog hem en skylift och målade södergaveln på huset igen. Jag och barnen målade huset för 2 år sedan, men södergaveln var i så pass dåligt skick då att den efter en ordentlig borstning med stålkvast hade behövts målas två gånger men tiden fanns inte. Så nu fick den sig en ordentlig uppfräschning igen. Nu hoppas jag att den ska klara sig i åtminstone 5 år.

För att ta hem en skylift, backa in på tomten utan att meja ner staketet eller huset är ett ordentligt företag för en ensam kvinna. Men skam den som ger sig, jag vann över den drygt två ton tunga skyliften och lyckades manövrera den så hela gaveln, inklusive vindskivor och fönster fick ett lager ny färg på sig!

En bild är uppe i från nocken, bilen ser ut som en liten plutt där nere.

Dörrfoder

Äntligen blev det av att slipa, spackla och måla dörrkarmen och dörrfoder i mellan kök och hall. Familjen som bodde här innan måste ha haft barngrindar överallt i huset för i alla dörrkarmar är det hål överallt, plus att det är avskavd färg och allmänt slitet. Det här är kanske inget jättemåste jobb men det är kul när det blir fint efteråt. Det passar också bra att småpyssla lite inne en sådan här kall och snöig vinterdag. Nu blir det till att ta alla dörrkarmar och dörrfoder vartefter. Vissa dörrhål ska få nya foder. Efter ett besök på Bettna såg i somras så visade det sig att de hade nyligen gjort en ny profil på dörrfoder som de nu säljer och den är identisk med mina orginalfoder. Jättekul att det går att komplettera med dem så det blir enhetligt och fint vartefter.

Ett par bilder, en före och en efter:

En annan detalj som kanske inte jag hade valt att göra var att de tidigare ägarna hade lagt en ny golvlist utanpå den gamla, jag är i och för sig glad för att de inte tagit bort den gamla skurklossen och den gamla listen i alla fall i det här lilla hörnet. Men inte kunde jag tycka att det var snyggt att ha dubbla golvlister i olika färger, men vi tänker väl lite olika har jag märkt 😉